Vaknar till ett snövitt Borlänge som faktiskt är ganska vackert! Mina funderingar vad gäller denna stad innan flytten hit sträckte sig inte längre än till kupolen, en uppfattning som många har, men det finns mer, mycket mer. Småstadsidyllen finns naturligtvis inte, det är ju en industristad sedan förr. Kärleken till staden växer gradvis men ändå så ligger oron kvar i dimman av min rastlöshet. Det bor en inre längtan av att se något annat, leva något annat, vara någon annan. Dom senaste dagarna har livet slängt oss några hinder på vägen i form av sjukdomar, eventuella diagnoser och funderingar på hur livet kommer att se ut. Man ska leva livet säger man, men i rädslan över att bryta vad som är normal och förenligt med jante så lever vi i en bubbla. Naturligtvis så vill man ha sin bubbla och många trivs i den, det är ju som att ha kakan kvar och samtidigt äta upp den. Min bubbla har hål men är i dagsläget bara små.
Idag ska jag föreställa mig en solstol, på en öde strand där vattnet är kristallblått, sanden varm, och där världen är lika vacker som solnedgången....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar