I dag känner jag mig provocerad av allt, irriterad, ledsen över det mesta och skamsen! Provocerad av människor som tror att jag "går hemma" hela dagarna och inte gör något. Irriterad över att inte kunna göra något inom rimliga gränser med saker som händer och ledsen för att jag inte duger åt mina närmaste. Skamsen över det faktum att jag avbokade mitt samtal med psykologen bara p g a att jag inte ville gå dit och berätta om nya bekymmer. Vi pratar varje vecka om vad som bidragit till att det är så här i mitt liv just nu, men jag kommer några steg framåt bara för att sedan falla flera steg tillbaka. Lite om inte mycket skamset att varje vecka prata om mera och flera misslyckanden.
Jag hör Eva ifrågasätta allt jag skriver, vrida och vända på det tills jag vänder och får huvudet strax över ytan. Hon är en livboj men som vanligt så backar jag när något känns ok eftersom jag inte törs känna ljuset. Det är konstigt, jag letar efter lyckan men varje gång jag får en glimt av den stänger jag dörren! Tänk om jag blir lycklig och någon tar det ifrån mig? Jag vill inte erkänna eller känna mig på rätt väg eftersom det aldrig blir långvarigt.
Ska sysselsätta mig med det vanliga idag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar