Ordanalys från en lekman

Denna förlamade trötthet knackade på dörren häromdagen och den är verkligen envis! Den är retsam och lite elak. Orken från förra inlägget känns långt borta, lite ledsamt jag behövde verkligen det för att fylla på energi och se dagen som den är, full av allt från sorg till lyckorus och alla känslor där i mellan. Allt är inte svart och vitt, livet kommer i alla färger på gott och ont, men man kan se dom så mycket klarare med lite ork, lite ljus och sol i sinnet! En dag innehåller så mycket mer om man bara tillåter det, låter det som taget ur en självhjälpsbok? Tro mig, det hade jag också tänkt och reagerat på med en negativ lite avundsjuk tendens. Hur kan hon säga så, hon vet minsann inte hur jobbigt allt är, hur nere jag är, hurtiga pretentiösa människa som hittat en väg genom skiten. Saken är ju faktiskt så, allt hänger på hur man ser det! Hur jobbigt allt än är så handlar det ju i slutändan om hur du väljer att ta det och agera utifrån det. Vi alla har dagar när vi bara vill ge upp, sluta existera och förvandlas till den sörjiga leran på våren och jag skulle aldrig säga ryck upp dig till någon. Bara så att ni vet, till den som möjligtvis läser detta, säg inte så till någon vare sig det är till ett barn med en sticka i fingret eller till en döende människa. Jag vet, lite hårdraget kanske men dessa ord är kränkande och mycket nedvärderande när man befinner sig i en icke önskvärd situation, plats eller sinnesstämning. Kanske tänker någon nu, men det är ju det hon säger egentligen men det är det inte! Att välja att se sig om och uppskatta det man har för stunden med hjälp av en inre förståelse som man kan behöva hjälp med att hitta, så är det inte ens i närheten av vad ryck upp dig betyder. Jag ramlar och slår mig, jag tvekar och vill ge upp och det är ok, det är ok att ta hjälp och resa sig igen, kanske professionellt kanske från en vän det spelar ingen roll bara det inte är någon med dom tre förgörande orden. Tillbaka till min trötthet då, den sitter på ett jobbigt ställe, inne i hjärnan, i tanken, det absolut värsta stället. Jag har så mycket fint omkring mig men tröttheten gör det svårare att se det, dock så stärker det mig lite att jag numera vet att det finns där och väntar på mig. Så, jag ser det nu som att jag har snavat, snubblat lite. Imorgon får min psykolog och jag ta en lång diskussion, hon är mitt stöd just nu, hon hjälper mig att hjälpa mig själv vilket är ett ständigt arbete, inte ett 9-5 jobb där inte. Att vara positiv är också ett ord som jag avskyr, varför jo allt är faktiskt inte så positivt jämt men visst är det en fin tanke,,tänk positivt, va positiv så ordnar sig allt lilla du. Visst är positivitet en bra sak, om man hittar det själv och inte får det nedtryckt i halsen av andra. När jag tänker efter så har jag nog använt det ordet till mig själv någonstans i mitt bloggande men, jag har nu lärt mig ordets betydelse och när det lämpar sig att yttra det.