En helt vanlig solig onsdagsmorgon

Dagen är lite jobbig att starta tycker jag, särskilt efter en natt med dålig sömn. Jag har fått sömnpiller men jag är rädd för sådana, vet inte om jag törs ta dom! Vad beror då mina sömnproblem på? Jag tror att dom bottnar i att min historia satt djupa spår och gjort oro till en automatisk del i min hjärna, ett för den normalt nattläge. Händer något i familjen, i släkten eller det kan även vara att inget finns som är direkt påtagligt, så skapar jag mig något att oroa mig för. Lite märkligt egentligen, eller kanske inte med tanke på hur mycket som rör sig där uppe i knoppen. Jag använder mina nyfunna kunskaper och verktyg för att växla läget till sov men är inte i stunden särskilt framgångsrik. Dagen är den som jag försöker se med andra ögon nu och där går det bättre! Till något annat, något mysigt, till min mista lilla son, till den vildaste av rödhåriga snart treåring. Jag brukar ta med mig ner dom större killarna först för frukost och lite lugn innan skrutten vaknar. Satt och drack kaffe vid datorn och hörde dom där bekanta små men bestämda stegen på våningen över. Morgontrötta rösten med dom "finaste" orden,,,mamma är du där, jag vill ha oboy! Kan inte mer än le och känna denna totala kärlek för denna lilla varelse som driver sina syskon till vansinne och får sina föräldrar att åldras mycket fortare än tänkt. Ja, min treåring dricker oboy på morgonen. Går upp för trappen och möter en liten pojke med illrött hår som fullkomligt står rakt upp, som om han hade fått tag i en sprayflaska. Så himla vacker! Lyfter upp honom och får en varm nyvaken kram och känner glädjen i att jag har äran att få vara hans mamma, hur han var den saknade länken som när han kom knöt ihop hela vår tillvaro. Älskade barn! Dock så är jag inte så säker på att vår hund, Maja är så hundra på det. Inte efter att Max, den lilla rödtotten stängt in sig i badrummet och hällt över henne allt schampo han hittat tills hon såg ut som en levande geleboll! Låt mig säga så här, dom är inte bra vänner, men hoppet finns, eller?