Håller allt på att rasa eller är det inbillning? Är det någon eld som brinner lite överallt runt oss? Vad är det som händer?
Vi som familj har alltid levt två liv, ett eget liv och ett liv med Sanna, nu när vi ska leva dessa två med varandra vet vi inte hur! Familjen med Sanna har inneburit att mer eller mindre fly undan för att barnen ska slippa hennes raseriutbrott och våldsamma agerande, det har inneburit att vi fått "ledigt" under dom timmarna hon varit borta i skolan eller hos kompisar och när hon sedan kommit hem så har sinnet gått över i försvar och "det kommer snart planen". Hur gör vi då nu när barnen ska ta igen alla år av missad uppmärksamhet, med alla deras problem i och utanför skola, vänner och familj.
Vissa dagar är mitt inre en enda stor klump och en mycket stor undran om det är någon ide att ens fortsätta, och vissa dagar är fyllda av optimism och lycka med mottot, vi fixar detta....I dag är en blandad dag, jag är glad för vädret och att vi faktiskt har varandra, en del har inte ens det! Men samtidigt orkar jag inte se vägen för alla hinder. Jag stöter på än det ena efter det andra och den ena mer ouppnåeligt än det andra, jag vet inte var jag ska börja...
Jordan är väl den som är mest akut då han börjar strunta i skolan, han mår jättedåligt och är hemma mycket. Han är så omtyckt i skolan, har många vänner och jag försöker uppmuntra honom. Tänk om det ändå var så "enkelt" att lösa som kompisproblem, men han blir ju utredd för dyslexi och den utredningen dröjer mint 1år från skolans håll. det han känner är misslyckande och en stor press eftersom han inte hänger med i det teoretiska. Hur ska han orka kämpa i motvind ett helt år till, var kommer detta att föra honom då. Vår enda lösning är att göra detta privat och då får han hjälp på en gång, men det kostar pengar vi inte har. Jag är så ledsen för hur ska jag få fram dessa pengar?
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar