Jag har blivit sjuk, händer inte så ofta men det händer! Ont i öronen, halsen och bihålorna. Jag gick t o m hem från jobbet i går, helt slut med tjutande sirener i huvudet. Nu när jag är hemma så föll mina tankar på bebisen i magen som är en liten kille, han kommer i mars och är så välkommen! Det finns dock ett problem med att inte hålla sig till planerna i en bebisverkstad, man gör sig av med alla bebistillbehör eftersom man gemensamt bestämt sig för fyra barn och inga fler.
Så nu står vi här utan barnvagn, min älskade Knorr som vi hade till Kevin, billig och helt underbar är borta, spjälsängen borta, bebiskläderna borta, bilstolen borta!! Jag fick en klump i halsen av alla dessa tankar och undrar hur detta ska gå. Jo jag vet, det var mitt beslut att behålla detta barn, usch det låter som om det någonsin fanns något alternativ vilket det inte gjorde för mig. Men hur jag än tänker så finns paniken där, hur ska detta gå?
Gjorde en snabb sökning på blocket och insåg direkt att det inte var lika billigt med barnvagnar som det var för tre år sedan och ingen Knorr i närheten. Letade febrilt efter deras hemsida men vart hela tiden skickad till Tyskland, hm polletten rasade ner och naturligtvis, det är ju en Tysk tillverkare. Dock fanns det några svenska företag som tog in den men priset var ju inte lika roligt,,,4000kr!!! Ok inte så dyrt om man jämför med Emmaljunga som jag inte alls gillar eller Brio som kostar en månadslön. Jag får ligga lågt ett tag på blocket och hoppas att det dyker upp någon innan mars för egentligen är det ju ingen panik! Bilstol och säng kanske finns i närheten i alla fall.
Vi var alltså på ultraljud i måndags och det var helt underbart, så imponerande att vi lyckats skapa detta lilla mirakel ännu en gång, gjord av kärlek!!! Allt såg bra ut än så länge och han beräknas komma i slutet på mars, ett vårbarn igen så härligt.
Jag har nu berättat för omgivningen och fått både ris och ros! Min mamma sa neeej inte igen och räcker det inte men kom snabbt underfull med att alla barn är ju välkomna och underbara. Min pappa och en av mina bröder som inte har egna barn vart sura och tyckte att det hela är idiotiskt vilket verkligen gjorde ont, riktigt ont. Men jag försöker borsta bort dessa kommentarer och älska bebisen ännu mer om det är möjligt! Tjejerna vart riktigt ledsna då dom önskat sig en lillasyster, men det gick snabbt över och namnet på bebisen blir till stor del deras beslut. Blev lite orolig då Maddes stora idol heter Justin Bieber och en av Sannas heter Ullrik Munter,,,,hm nja!
Över till en liten uppdatering om barnen då!
Sanna har åter lugnat sig lite men vill absolut inte lyssna på några som helst råd om något, men så är det väl i tonåren! Jag har ju börjat fundera lite på hennes 15årsdag i januari och frågat lite om hennes födelsedagspresent, vad hon önskar sig. En peace and love biljett,,jo jag tackar det kommer aldrig på frågan! Bara så att ni vet därute, eventuella släktingar, denna önskning är förbjuden, vi tillåter inte detta oavsett om ni anser att det är ok! Det går ok i skolan, hon är på lektionerna och gör G på proven. I bland kan jag se en stimma av ett visst "uppvaknande" från hennes sida om att det finns en framtid som innebär eget ansvar och konsekvenser! Jag ger inte upp, vi ger inte upp för hon är alldeles underbar därinne bland alla förvirrade "hitta mig själv" tankar.
Madde gör underverk i skolan, jobbar hårt och visade här om dagen upp sitt tyska prov, 55 rätt av 56 möjliga, wow! Hon får ständigt beröm från lärare, så underbart. Det enda jag känner är att hon är väldigt rädd för Sannas kompisar som gjort det till en sport att skrämma henne vid bussbyten. Madde är väldigt rädd om sin syster som hon ser sätta sig i knepiga situationer med människor som både gör det ena och det andra på sin fritid, men samtidigt så är hon arg för att hon gör det så svårt för henne själv och för oss andra. Hon säger ofta att hon skäms för hennes älskade syster,att hon är rädd att hon ska råka illa ut en dag. Madde bär på mycket skuld för mina tårar över vad Sanna ibland gör, hon bär på så mycket som hon inte ska. Vi pratar ibland om varför Sanna blir till ett monster här hemma, men aldrig visar det för någon utomstående, men jag har inget bra svar förutom att tonåren är mycket förvirrande!
Jordan är ok efter sin operation, förutom en infektion i såret som han fick en tio dagars kur för! Han hade även svårt för att vakna ur narkosen igen, kräktes i masken och fick ligga med syrgas en timme. Men nu så är han ok igen. Jordan har det kämpigt med läsningen i skolan men är en fena på matte, det har han inte efter mig. Det kommer säkert att släppa med läsningen småningom. Hans första reaktion till bebisen var en träffsäker kommentar, men mamma då kan vi snart vara med i en annorlunda familj!!! Haha...
Kevin är ett bustroll som alltid letar efter någon att busa med, aldrig en lugn stund. Det går jättebra på dagis än så länge, och det gör mig glad. Annars är han världens godaste unge, så himla älskad, precis som alla våra barn! Han tyckte hela bebisgrejen var väldigt konstig och ansåg att den där saken i magen hade tagit den platsen som alldeles nyss var hans....
Magnus har börjat att acceptera bebisen och frågar om knoddis mår bra osv, skönt! Visst ser jag viss panik i hans ögon i bland men det händer mera sällan och det är ok, det är hans sätt att arbeta sig igenom chocken. Även om detta år har tärt på oss så är vi djupt förälskade och delar något som få får uppleva. Jag är glad och lycklig för att jag får låna honom och kalla han för min.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar