tisdag 13 september 2011

Människan i vitt

Människan på andra sidan bordet är välutbildad med landstingskläder i vitt, sommarstuga och en vältränad kropp. Där sitter jag och påtalar mina problem med hjärtklappning och andningssvårigheter, om en stressig arbetssituation och om heltid med fyra barn. Jo, svarar jag på frågan om jag har en bra man som hjälper till med hemmet och allt det övriga. Försöker förklara att det är honom, barnen, och hemmet som får mig att piggna till, som får mig att mår bra. Men den envisa människan i vitt får mig tillslut att se rött med hennes ord,,,Erika, du måste tänka på dig själv också,,,grr!

Samtalet fortsätter och blodprover och vikt ska tas,,,hela jag stelnar till och vill verkligen inte väga mig,,livrädd för dom svarta bokstäverna på displayen. Jag mår fysiskt illa vid tanken på att någon annan ska kritisera min vikt fast jag är otroligt medveten om att den är alldeles för mycket. Visst var det så, där stirrar siffrorna tillbaka på mig, manande och fördömande. Ett skyhögt BMI och i riskzonen för hjärt och kärlsjukdomar, diabetes och allt vet vad.

Människan i vitt hm:ar och ojar sig över dom höga siffrorna medan mina tårar sakta börjar förstå vad hjärnan försökt säga så länge,,,men oj gråter du? Varpå människan i vitt lugnt säger, vi ska ordna detta tillsammans och ger mig alla gamla uråldriga råd som ingen längre tar in. Jag förstår att min kärleksaffär med mat, kakor, bullar och efterrätter är över och det gör ont! Det gör ont för att jag tillåtit min kropp att förfalla när jag vet hur bra jag mår med mindre godsaker och mer eller lagom med motion. Jag är arg på mig själv för att bara över sommaren, har jag låtit min redan överviktiga kropp bli 7kg tyngre och jag mår väldigt dåligt av detta.

Jag förstår allvaret, det gör jag men kan egentligen inte riktigt fullt ut ta tag i detta på ett tag. Det finns saker som förhindrar det, men jag kan sluta med mina älskade bakverk, café besök och glasshysteri. Godisfrosseriet måste bytas ut på torkad frukt, nötter och i speciella fall mörk choklad!

Jag har ett mål,,,en målvikt ska nås sakta men säkert över en 2års period och när jag är 35 ska jag utan stora badlakan och elefantbikinis kunna gå över en överfull badstrand med huvudet högt. Målet innebär även att förbättra motionen och förhållandet och återta det härliga buset, med min älskling! "Rodnar"
Målet är också att ta hela familjen på en två veckors semester till ett underbart hus vid havet i Spanien på min 40årsdag, en dröm som kommer att bli verklighet!

Just nu påbörjar jag striden för mitt liv och min kropp, jag gör vad jag kan just nu och fortsätter i ett lugnt tempo tills allvaret kan ta vid....

Kram i höstens alla vackra färger!

1 kommentar:

  1. En dag i taget, det är det enda som gäller. Stor kram till dej!
    /Gunilla

    SvaraRadera