Sorg, besvikelse och födelsedagar

Så är vi där då, inget arbete, ren kaos av känslor och en super stressig hemmamiljö man helst vill fly ifrån...

Många frågor efter ett möte med behandlingshemmet och socialsekreteraren blev det, och ännu fler frågor väcktes efter lite tanke. Det finns inte bara problem mellan oss vuxna och Sanna utan många allvarliga mellan Sanna och hennes syster. Madelen är väldigt arg på Sanna efter allt som hänt och hon är rädd för Sannas eventuella hemflytt som blev aktuell och satt till hösten och gymnasiestart. Madelen ifrågasätter om någon egentligen tror oss om hur Sanna var innan flytten, hur hon manipulerade och ljög, om hennes aggressiva och riktigt elaka sida. Vad ska jag svara på det, nej jag tror inte det för det är åtminstone ärligt. Hon frågade också om jag tror på en förändring hos Sanna, och ja till viss del men inte tillräckligt på långa vägar tyvärr! Det finns andra frågor och konstaterande som gjort Madelen väldigt ledsen och arg men som jag inte vill gå närmare in på i bloggen. Vad går vi härifrån?

Jag kan i alla fall bara inse fakta, våra liv är upp och nervända och inget kommer någonsin att bli "normalt" igen.

I morgon fyller Kevin 5år och det borde vara en lyckans dag för honom, dock så är jag rädd för att det inte blir det! Han borde ha släktingar som ringer eller kommer förbi och grattar, han borde hyllas av sin farmor men hon valde bort barnen. Det sårar mig att hon sårat dom så djupt och så medvetet. Jag skrev ett brev till henne och sa att nu är det upp till dig att välja, det är dags, alla barnen eller ingen och hon valde då ingen! Fick hon inte full insyn och kontroll över Sannas liv så vill hon inte delta i dom andras liv heller. Vem gör sådant, vem väljer bort så underbara, fantastiska och helt magiska barn på detta sätt?
Fy på dig!

Jag lovar dig Kevin, älskade barn att göra allt för att din 5årsdag ska bli en av dom bästa dagarna av dom återstående miljontals bästa dagarna i ditt liv.....




Kram