Jag vill inte må så här, jag vill verkligen inte det!

Som i tomtevisan så önskar jag mig detsamma i jul, tomten jag vill ha en riktig jul, en sån som jag hade när jag var liten...

Problemet är väl att dessa jular innefattade mycket alkohol, bråk och stök. Men den lilla stunden på morgonen med kakor, glögg och alla förväntningar var en härlig känsla. Även om jag visste genom lukten av den spetsade glöggen, att min julafton åter igen bara bestod av någon timmes lugn och riktig julkänsla, så var den lilla gnuttan jul värt det. När jag nu är vuxen med egna barn så vill man ge dom den gnuttan gånger miljoner men jag har misslyckats med det, vi har ingen stor familjesamling, ingen enhet att hålla fast vid på julafton. Jag har inte ens vår egen familj hel denna jul! Alla lösa trådar och frågetecken gör mig trött och livet känns bara som ett enda stort måste...

Jag vill inte känna det som om jag inte har något mer att tillföra livet, jag vill inte halka in i tankar om att mina barn skulle kunna få det bättre om jag inte var här,,men det gör jag! Alla negativa saker om mig kommer till ytan och jag tänker på alla val jag borde ha gjort men inte gjorde. Det gör ont i hela kroppen när jag ser tillbaka på hur vårt liv kunnat se ut om saker inte hänt eller om jag gått den andra vägen, den framåt! Då borde jag ju veta att mitt val denna gång är enkelt, men det är lika svårt om inte omöjligt.

Jag har alltid trott på den egna viljan, att det är den som avgör var och vart du befinner dig både fysiskt och psykiskt i livet, men jag är inte så säker längre! Jag menar där och dit jag fört min familj i dag vill jag inte vara. Visst vi har ett hus som vi verkligen trivs i och som jag är oerhört glad för men som det ser ut nu kanske vi inte kan behålla det, och då känns det som avgrunden slukat oss hela...

Mina tankar är ett enda virrvarr och jag får ingen ordning på dom!

Kram