Livets sår och kanske lite solsken

Jodå jag överlever,,eller håller mig över vattenytan just nu i alla fall,,,men!

Situationen är ohållbar och vi befinner oss i en sorts livskris där vi inte klarar av vår dotter längre.

Historien med Sanna har pågått länge och man måste känna till hela historien för att överhuvudtaget greppa någon del av vår verklighet. Jag har bestämt mig för att inte skriva så mycket om henne efter detta då jag genom insats från socialen fått bevisat att vi är bra föräldrar, vi kan leda våra barn och vi älskar dom ofantligt mycket och innerligt. Vi kan bara inte ge Sanna det hon behöver då hon behöver mer styrning och tydliga ledarroller i sitt liv. Hon behöver tydliga ramar och en familj som kan ge henne mer tid och utrymme än vad hon kan få hos oss. Sanna har ett komplicerat behov av uppmärksamhet, ett vårdbehov och hon behöver även ett hem utan små barn där hennes utbrott kan tacklas utan att skrämma slag på småbarnen. Vi behöver även en separation mellan Sanna och hennes syskon så att dom får tid att vara barn, att utvecklas och finna ro med oss. Jag är verkligen ledsen att behöva dra verkligheten till sin spets och inse att vår egen dotter inte kan bo i sitt hem, men så är det!

Alla hot, slagsmål och det destruktiva beteendet måste få tid att vända någon annanstans där Sanna kan lära om och lära nytt.

Till min stora sorg så har jag nu insett detta och måste vända vår egen vardag i från att innehålla bara Sanna till att innehålla alla våra barn och oss själva. Genom föräldraverkstan har vi insett att vårt liv endast har handlat om Sanna, cirkulerat runt henne och att vi har andats, ätit och levt Sanna. Nu måste det vända och vi ska återta vårt liv som vi vill leva det. Vi ska få vårt liv att handla om oss!

Svårigheten är att genomföra det, att gå promenader för att vi vill, att äta det vi vill, att göra det vi vill och att åka dit vi vill. Vi har helt förträngt vår vilja i livet för att ständigt leva i skuggan av Sannas utbrott och hennes vilja. Jag har insett att detta inte är ok och att genom att återta kontrollen över vårt liv innebär samtidigt att kunna ge Sanna chansen att få vägbeskrivningarna till sitt.....

Naturligtvis älskar jag min dotter men den senaste tiden har givit mig alldeles för djupa sår som aldrig kommer att försvinna, så nu måste dom få tiden att läka ut så att vi kan mötas en dag igen.

Vi är inne i en process att få Sanna placerad hos en annan familj, och det är där vi är!

Jag kommer att återuppta min blogg för att försöka beskriva en förändring till det bättre och jag hoppas innerligt att någon vill följa med. Bloggen kommer att ha sin fokus på allt mellan himmel och jord, svart, gult och rött. Jag är en del av livet och ska skriva om syltburkar och regndroppar,,,kanske om en och annan groda också!

Kram