Olyckan har valt oss...

Jag orkar inte bli långrandig idag men en miniuppdatering kanske,,,.

Bebis som ska heta Max är jätte förkyld och vi håller tummar på att han inte har RS-viruset, att vår lilla älskade guldklimp blir bättre. Själv så vill jag bara sjunka genom jordens yta eller rymma till en enskild strand någonstans med bara familjen och bli ompysslad,,. Men mest önskar jag att min mamma som på påskafton fick ett stort slaganfall med allt det innebär, överlever och blir bättre än det jag såg vid ett besök igår. Där i sängen med slangar, blöja och hängande vänstersida, utan förmågan att kommunicera eller ens att på något sätt förmedla sig till omvärlden,,,där var ett kryddmått av min mamma. Om resten av henne någonsin återvänder återstår att se. Det gör så fruktansvärt ont att inte kunna lyfta telefonen och ringa henne som jag alltid har gjort,,,kommer jag någonsin kunna det, och svaret är nej, förmodligen så är min mamma borta och vilsen där inne någonstans....Prognosen ser dyster ut...

Jag måste finna orken att vara där för mina syskon, för mina barn och min man, för min pappa....Men hur och var finner jag den?

Kram