Jag, vi är så trötta på att alltid släta över, ställa upp, reda ut och ta hand om vår dotters alla tusen olika problem som hon mer än gärna drar på sig själv och över oss andra i familjen...För att vid en konfrontation sedan alltid få höra dom urblekta gamla meningslösa orden,,,det skiter väl jag i!
Var går gränsen för hur mycket man ska orka innan tålamodet tar slut och kroppen rent psykiskt bara ger upp, är jag en dålig mamma för att ens tagit upp denna fråga och givet den luft???
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar