Sjukdomar, magont och skiljsmässa...

Nej då, hämta upp hakan från golvet och lägg ner telefonen, vi ska inte skilja oss, bara jag från min "bebis" Kevin!

Det kan tyckas upprörande fjantigt men jag blir lugn och trygg av att höra hans andetag alla dom nätterna som jag inte kan sova, usch det låter verkligen själviskt. Dock så har vi faktiskt båda två funnit tryggheten i detta samspel. Jag får viska mina ord i hans öra och om han vaknar så säger han tyst dom vackraste orden jag vet, mamma, jag älskar dig! Så helt själviskt är det inte...

Den senaste tiden så har jag känt ett sådant lyckorus när jag ser och hör barnen, jag är så stolt och känner sådan överväldigad känsla över att dom är mina, våra till låns. Visst har det säkert med bebisen i magen att göra men jag är så glad att ha min underbara familj hos mig, att vi är en enhet och håller ihop genom allt. Ett exempel var i lördags när vi var till badhuset, till det minsta badet vi har här med liten bassäng utan rutschbanor och bubbelpooler, bara varmt och mysigt vatten omgiven av växter och fikabord. Där i mitten av allt finns min familj, skrattande, lekande och så vackra, min familj....

Kevins rum är nu alltså tapetserat, målat, har ett nytt golv och är inrett med allt utom sängen som vi båda bävar inför att ställa in. Nu brinner det ju inte i knutarna att ta in den men jag måste väl acceptera att det en dag blir oundvikligt. Magnus säger alltid att jag är så hönsig om våra barn och även om det kan vara lite irriterande att inte riktigt förstå hans innebörd av ordet, så tar jag det som en komplimang. Jag blir ofta irriterad, ledsen och arg över saker dom hittar på. Jag är ingen ängel och höjer rösten likt en galen höna emellanåt så vem vet, kanske är jag hönsig i ordets allra största bemärkelse men jag älskar mina barn så ofantligt mycket! Jag skulle ge mitt liv för att rädda deras oavsett, likt så många andra lejonmammor. Som dessa djur så försvarar vi våra barn in i döden och även om jag inser att varken jag eller mina barn är felfria så delas det mycket kärlek mellan oss, och allt jag vill är att dom ska må bra.

Denna morgon är vi uttrötta efter att ha varit vakna med Kevin på nätterna och kvällarna, ont i rumpan som vi misstänker är mask! Tydligen har det gått runt på dagiset men så har vi även en liten mjölkfantast i Kevin och en liter plus en massa yoghurt om dagen har ju inte gjort hans mage någon tjänst precis. Så det har vi fått dragit ner på radikalt,,och en viss abstinens finns hos honom nu!! Vi har fått order på endast två glas mjölk om dagen vilket tydligen räcker för allas magar.

Jojje är ju astmatiker och är beroende av att få sin medicin varje dag och vid minsta förkylning försämras han enormt. Andningen blir tung och ansträngd, han blir trött och orkeslös som denna morgon. Så nu sitter vi här, trötta, sjuka, ont i rumpor och har viss separationsångest....

Film, kramar och bara ren njutning av tiden vi har tillsammans står i dag på schemat.

Kram