Jobbigt

Nu börjar allt bli lite väl mycket faktiskt! Värst är det med min bristande energi, smärtorna i rygg/symfysen och magen som börjar bli i vägen för allt...Jag vet, man ska inte klaga, jag har ju valt detta själv och var fullt medveten om att detta skulle hända, men jag tänker klaga ändå!

Jag vill åka pulka, gå långpromenad och börja gymma som jag så länge trånat efter. Jag tycker att det är jättekul att gymma, att i min ensamhet få ro om mig själv eller möjligtvis att få göra detta tillsammans med min kära, lite egentid för bara oss! När jag testade på gym första gången hade jag obefogade förutfattade meningar om människorna där och jag kan säga att det är tur att jag fick chansen att bli motbevisad. Egentligen finns det bara ett problem,,,den ekonomiska biten är lite väl överväldigande. Jag vet att många tänker att den ekonomiska biten är ju inget jämfört med den vinst man gör rent fysiskt och psykiska av motion och träning, men för oss betyder det ingen aktivitet för barnen i så fall. Jag skulle aldrig sätta mig själv före dom och dessutom så finns ju skogen och livet som är fullt med gratis träning för oss vuxna.

S ska ju börja dansa på dansstudion här i Borlänge och bara 12g innebär en smärre förmögenhet som kommer att kosta oss att någon av dom andra barnen får stå tillbaka med något annat under vårterminen. M brukar få backa för S tyvärr men vi ska försöka ge M det hon vill också, på något vis! Vi letar efter olika nyttiga sätt att distrahera henne från dom kompisar som gav henne dåligt inflytande, men det känns lite som dom andra barnen åter igen får stå tillbaka för S men vi vet inget annat sätt än att sysselsätta henne. J vill börja på fotboll och det ska jag försöka fixa till sommaren och K vill göra allt så där får jag vara aktiviteten i sig med allehanda olika äventyr i form av bad, lekland, bowling o s v.

S har under en tid nu varit väldigt lugn och tillbringar mycket tid hemma, bra tycker vi, tyvärr så lyser frustrationen i genom när vi inte går med på alla hennes krav. Dock så är detta en bra början och vi når varandra på ett nytt och hälsosamt sätt. Hon är fortfarande ganska elak i sättet mot hennes syster och vissa anser tydligen att alla hejarop bara ska riktas mot S, fel oj så fel men synden straffar sig själv! Jag tror nog att dessa människor får igen dubbelt när den dagen kommer...

Hur som helst ska jag ta med mig, min mage och orkeslösa kropp, fortsätta färden in i duschen efter småttingarnas middagslagning och tandborstning ner i soffan.

Kram