Vad säger man? Hur gör man? Och var är julfriden? Är den påhittad eller överskattad, eller både och?
Vad jag än gör så tycks det aldrig duga och jag tror att det finns någon i skuggorna som drar ner dig till samma sjuka nivå för att slippa vara själv i sitt eget helvete! Jag önskar bara att du kunde förstå detta och inse att detta är som ett missbruk, man dras ner väldigt lättvindigt och har bara vänner så länge det pågår. Du utnyttjar och missbrukar förtroende och är blind för hur du bygger upp murar och fallgropar inför din framtid och ingen orkar stå kvar.
Vi har kämpat, vi har försökt med alla medel men du tycks söka upp det destruktiva i alla människor du möter och framhäver det som deras bästa och främsta egenskap, ju djupare och mörkare, det bättre. Du söker efter grupper där du får en plats i mitten, där du måste matcha deras dumstridigheter till varje pris. Du måste finnas i mitten och vara den som man i sitt missbruk kan lita på att alltid finnas och stödja sig mot, i det allvarliga beteendet.
Jag är utom vetskap om hur jag ska finnas där, för vi har ju givit dig mittenplatsen länge, i många år, vi har curlat och undanröjt alla hinder men behovet av att ständigt göra dom nära illa finns kvar hos dig, medvetet eller ej?
Omgivningen har inte förstått, dom har bara fortsatt att föda ett mycket destruktivt beteende som vi sedan tvingas leva i. Ett beteende som är både farligt och hemskt för andra i din omgivning att vara med om, att tvingas vara en del av trots att vår kärlek är så stark för dig. Vi måste förändra detta och skulle ha insett det långt innan det gått så här långt,,vi skulle aldrig ha belönat ett sådant beteende!! Det är många om och men, kanske eller skulle ha gjort, nu gäller det att hitta orken igen i, dom redan uttömda förråden..
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar