En mus

Vad vore mitt liv utan kaos? Tydligen inte mycket har någon bestämt, eller är det så att jag är så blind att jag inte ser hur jag själv påverkar mitt liv?

Det känns som om jag inte betyder något i det stora hela, att jag är en bisittare med absolut ingen rätt till yttrandefrihet i sagan om Erikas liv. Kanske låter det som om jag är en självömkande liten mus i universum men minimala problem jämfört med många andras. Hur man än väljer att se på mig och mina problem är upp till betraktaren och inget jag kan råda över, dock så ska man veta att jag kanske inte alltid är problemet. Jag har försökt att kämpa med en viss del av mitt liv men jag slår bara mig blodig och vilse efter vägen till lösningen.

Jag tog ett drastiskt beslut denna veckan som jag egentligen inte kan skriva så mycket om här, igen! Det är så frustrerande att kunna förmedla mig via orden bättre än med talet men att inte hitta någon att skriva till som jag litar på till 100%.
Det finns några få, det gör det men ingen så nära som kan ge mig en välbehövlig kram då och då eller som bara kan hålla mig i handen genom det svåra.

Egentligen vet jag var jag vände och gick fel första gången, dock så är den dörren låst och borta för länge sedan, en total omöjlighet att börja om.

Livet är upp och ner igen....

Kram