En nystart!

Välkommen kanske jag ska börja med,,,trodde aldrig att jag skulle ge mig på att försöka återskapa bloggen! Ärligt talat så kände jag att jag inte längre hade något att skriva om, orden tog liksom slut och känslan infann sig aldrig. Egentligen vet jag inte om den finns där nu heller men jag är inte riktigt redo att stänga dörren hit, inte ännu. Det finns så mycket som pågår i mitt liv att jag inte vet var jag ska börja! Det finns saker jag inte kan skriva om här men som är underbart men otroligt för många, inklusive för mig och jag vet inte vad den saken kommer att sluta men jag garanterar att det i framtiden kommer att visa sig i så fall.

Sommaren har varit otroligt jobbig utan en lång semester och bara 100% jobb med struliga vikarier och djup personalbrist. Med en chef som vägrar besvara både telefonsamtal, e-post och verbala samtal om en eventuell framtid gör inte saken bättre. Denna sommar har tagit hårt på mitt psyke och min hälsa, jag struntar i min kropp och mina älskade promenader , inget är kul längre och det är åter igen bara mat som tröstar och förstör mig.

Jag vet dock att lyckan finns där, att maten inte är min enda vän, att barnen mår bra och framtiden är vad jag gör den till, det är bara svårt att vända riktning igen men ett nödvändigt måste för att överleva. Jag brukar många gånger fundera över vad det är som drar ner mig så men svaret är suddigt och väldigt brett! Säkert gör jag det krångligare än vad det behöver vara, kanske är det alla dom små, små guldkornen man förbiser  varje dag som gör livet, är livet! Om jag visste svaret och kunde på ett förståelig sätt redogöra för vad som är livet så skulle jag nog förmodligen vara en mycket rik kvinna vad gäller pengar.

Jag funderar även över om jag är en rastlös själ som behöver ständig rörelse i mitt känsloliv för att kunna kalla det liv och lycka. Kanske jag skapar mitt eget drama bara för att överleva inombords? Jag menar vi lever ju, varje dag men det tycks inte räcka för vissa av oss inklusive för mig, jag är en ständig sökare och kan bara inte finna mig i dom enkla sakerna eller det vardagliga. Det som inte går i hop med detta tänk är att jag alltid önskat mig ett familjeliv med hundar, ungar och kombi! Varför räcker det inte när jag nu har det, eller har jag skapat en illusion om vad jag behöver istället för vad jag innerst inne vill?

Tål att tänkas på, eller egentligen gör jag nog alldeles för mycket av den varan,,,jag måste nog lära mig att bara finnas igen!

Kärlek