tAKiDA - Curly Sue

Takida,,musiken i mitt hjärta, den tröstar mig....

Livet känns inte som det ska, det är bara jobbigt och jag känner mig så fruktansvärd värdelös. Vi tog ju stegen framåt, tillsammans och nu verkar det som om våra vägar kommer att skiljas åt, för vi måste ju överleva? Eller är livet överreklamerat, är det bara supermänniskor som klarar av det?

Vi har verkligen gått på knäna hela hösten för att ge det perfekta tonårslivet, ett med tydliga regler, morötter och mycket prat men inget har fungerat! stan med dess mystiska nattmänniskor i en ålder långt över 20 strecket lockar mer, spriten och kanske även drogerna, hur ska vi veta! Vad kan vi locka med för att verka bättre än det livet? Jag var helt säker på att om det någonsin hände något i detta umgänge, något allvarligt så skulle hon förstå riskerna med dessa människor,,men det hände och hon förstår fortfarande inte! Hon stal öl och åkte med en kompis till en lägenhet inne i centrum, till en helt okänd kille och hennes vän vart där våldtagen av två män. Så nu sitter vi här igen, polissamtal mitt i natten, en onykter dotter och nu även ännu ett regelrätt polisförhör med en möjlig kallelse till rättegång.

Vad i helsike gör vi för fel? Ett sönderslaget rum och våld vart resultatet av våra frågor om varför. Resultatet av krav på tider, skolgång och en trevlig attityd gentemot andra i hemmet slutar med bråk och många tårar. Varför har vi tre barn som sköter sig, är snälla, trevliga och öppna och en som innerst inne är helt underbar men som väljer en mörkare värld att måla in sig i....Tappra försök att låsa upp den dörren har varit förgäves. Varför väljer man att ljuga om, fabricera om och såra dom människor som älskar dig allra högst? Polisen påstår att det är umgängeskretsen som drar ner henne i avgrunden, men vad hjälper då en kontaktfamilj, då kvarstår ju umgängeskretsen, spriten, problemen med utfrysning av vänner i klassen och dom våldsamma utbrotten!

Jag vet att det måste till en förändring, dels för S själv men även för oss som föräldrar och syskonen som får ta mycket från henne...Vi måste skiljas för att någon gång kanske kunna mötas igen och det måste ske där marken är helt neutral och inga bakomliggande orsaker av självbevarelsedrift av någon finns gömda.

Jag vet att vi gör det rätta i sinom tid men det är jobbigt eftersom det känns som om vi misslyckats,,men vad kan vi göra, månen sitter ju fast!

Kram